Hej. Herrejävlar vad jag skriver nudå. Det hinner inte gå många timmar, så är jag igång igen, hamrandes på alla tangenter jag ser, små hammarhuvuden av järn på varje finger, låter förjävligt, men man kan inte slå sig på tummen när tummen är en liten hammare.
"Tumme" har blivit mitt vanligaste blogg-ord på senaste tiden, det har blivit både preposition, interjektion och kommatecken.
Det gör ont i halsen. Jag ordnar ikonerna på mitt windowsskrivbord. Bakgrunden är en skön bild av Röda Sten i Gbg som jag har snott från nåns flickr-sida. [letar lite] Här har vi den:
Förresten, prova
FlickrStorm, jävligt snabbt och fint sätt att hitta sköna bilder. Fast jobbdatorn hinner inte riktigt med. Börja med att kolla in själva Flickr om du inte har gjort det, en av det "nya" internätets sköna tjänster som utnyttjas av framförallt finansiellt stabila män mellan 20 och 30. Jag har ju jobb nu, och kan betala mina 185 € i hyra varje månad, så jag gissar att jag räknas dit.
Här är
min Flickr-sida, här är
mina favoriter, här är ett
RSS-flöde som du kan slänga in i din bloggläsare (eller
Netvibes, skitbra), för att automatiskt se vilka bilder jag laddar upp, din lilla fluktare. Här är mina
bildern med flest kommentarer.
Men tillbaka till mitt jävla windowsskrivbord, ikonerna är helt oläsbara mot den där fina fina Röda Sten-bilden, får leta efter en bättre bild. Nån lokalpatriotisk skit måste det bli. Kanske min mors Tornedal eller min fars Värmland, fast i Värmland har jag väl knappt varit. Eller något jävligt kristet, farsans släkt är ju präster sen tidigt 1000-tal tror jag. Undrar om man hittar några bilder på dem? Gött, ett litet uppdrag.
Eller vänta, nu gör jag sådär igen. Jag skulle ju hitta en bild, inte släktforska. Först och främst skulle jag skriva ett blogginlägg. Nu blir jag snurrig.
[20 minuters släktforskning]
Hittade inte ett skit.
[jobb, flickrande]
Sök på Göteborg och sortera efter "most interesting", så hittar man ett och annat.
Ojojoj, höga desktop-poäng på den här bilden. Spektakulära moln, skum på vågorna och sån skit, så ska ikonerna ha det.
Klassiker från Kungsparken, inte pjåkigt plåtat, men lite deprimerande att stirra på när man jobbar.
Den här har jag kräkits i. Tyvärr hade den nästan stannat, men spyan blev nog ändå den längsta jag lyckats åstadkomma till dags dato. Slänggungan har oerhörd potential.
Nu kommer det viktigt företagsbesök och kollar runt, men jag sitter ju och skriver det här i Word, ser säkert viktigt och business ut.
