Igår dog allt.
Jag har hittat en gammal laptop för ett tag sen, en gammal Dell med konstig strömkabel. Jag försökte karva bort överflödigt gummi som hindrade den att gå in i våra fina tyska uttag. Den såg ut ungefär som våra gamla ojordade uttag, och trots koleldning och toaletter med små bajs-hyllor i, så är det 100% innihelvete omöjligt att hitta ett ojordat uttag i Berlin. Gummikarvandet var kul i sig, men det sprakade fint om kontakten när jag satte i den, och en lampa dog. Jag hade iallafall inte kopplat kabeln till laptopen.
Jag letade och letade efter en ny kabel som inte skulle kosta mer än en ny laptop. Tillslut kom Ebay till min hjälp. Ebay krävde dock att jag skulle bekräfta mitt medlemskap med hjälp av en kod i ett snigelpostkuvert som jag aldrig fått. Det skickades automatiskt ut ett nytt. Till min förra adress. Eftersom jag inte kunde logga in så kunde jag heller inte ändra adress.
Efter några dagar tittade jag in i mitt förra bohag, och visst hade det kommit post. Jag plockade på mig lite andra kvarglömda grejor, grabbade kuvertet och stack. Dagen efter på jobbet plockade jag upp kuvertet. Kuvertet hade nu förvandlats till en TV-licenspåminnelse.
Efter jobbet åkte jag tillbaka till den gamla lägenheten igen, letade och letade och letade. Inte i helvete fanns kuvertet där. Jag tog ett litet bord istället.
Kuvertet låg i min nya lägenhet, rentav i min säng.
Beställde och fick kabeln redan nästa dag, och den funkade fint, laptopen funkade fint. Nästa dag tog jag den till jobbet, plus laddare och mobilladdare eftersom telefonen började dö. Väl på jobbet fanns inga laddare där. Jag hade stuvat om väskan en gång för att få plats med laptopen och lagt de svarta laddarna på mitt nymålade svarta golv, där de nu låg kvar och smälte in. Laptopen och telefonen dog. Jag laddade inte laptopen så länge, men möjligtvis behövs ett nytt batteri.
På Ebay hittade jag ett billigt Wifi-kort. Försäljaren fanns även i fysiskt butiktillstånd någonstans i Schöneberg, men bara till 18. Jag rusade till bussen efter jobbet, en knapp från mina nya Skunk Funk-jeans hoppade av när jag slank genom en kontorsdörr. Jag var i Schöneberg fem över halv sex. Gatan jag skulle till syntes icke. Jag gick åt ett håll, såg en Sparkasse som jag ändå behövde. Där fick jag en vägbeskrivning, gatan låg åt andra hållet, så jag fick gå tillbaka samma väg jag kom. När vägbeskrivningen tog slut fanns där ingen gata. Men en busskarta! Ah, inte så långt dit, har fortfarande 10 minuter. Klockan 18 stängde butiken någonstans på en fortfarande oupptäckt gata. Jag linkade till tunnelbanan.
Stängde kavajen och hörde ploppet av den andra av tre HM-knappar som hoppade ner på trottoaren. Första gången jag behövt stänga den på några dagar. Vädret blir kallare igen. Bytte från U-bahn till spårvagn och kom på att jag inte har nån nyckel till den nya lägenheten, och ingen möjlighet att ringa någon med nyckel.
Vi bor iallafall vid ett fint laptopcafé där jag kunnat hänga i timmar om jag haft ström och wifi-kort.
