För att förvirra lite: Stereolab med låten The Free Design, har i övrigt inget med bandet The Free Design att göra. Men den har en jävligt fin Abba-stöld i slutet.
Lite fler populärkulturella reflektioner såhär på fredag eftermiddag. Har fått en helt jävla lysande refräng i huvet, Friendly Man av 60-talssyskonen i The Free Design. Tänk stråkar, nylonsträngade gitarrer, bomullsmjuk stämsång, sånt man behöver i lurarna när man hänger utanför kontoret och luktar på blommorna;
Friendly maaaan, friendly maaan. Friendly man, na na na na. A friendly maaaan, friendly maaan. Friendly person.
Textraderna däremellan klagar lite på att det är svårt att hitta trevliga män/personer. Alltså inte bara män utan människor i allmänhet. Vilket de på ett sinnrikt sätt får in med eftertryck i refrängens sista rad. Lysande!Hela texten här. Underligt att varken Madlib, Stereolab eller Mouse On Mars använde sig av Friendly Man på remixplattan The Free Design - The Now Sound Redesigned.
En annan underskattad Free Design-låt är helt klart Daniel Dolphin. Den handlar om den mysiga delfinen som heter, vänta nu, Daniel. Han är nice, leker med barnen och visar dem korallrev och all möjlig kid-pleasing shit. Tills han går loco och kidnappar deras morfar:
Daniel took our grandpapa away through the waves they couldn’t find him anywhere in the coral reefs or caves But three days later Daniel came, but they killed him angrily But not before he brought to shore a tiny old brand new baby
Fler korallrev, ond bråd död, och livets under. A tiny old brand new baby. Som han tog med sig till stranden? Hursomhelst, barnen lägger ingen skuld på Dannyboy:
Daniel Dolphin was a real friend, he knew more than he said Smart as Daniel was he used his heart before his head No one would believe he was as bright as what we said No one knew he loved us.
