Nej förfan, nu måste här skrivas nåt. Min skrivkramp och min apati korrellerar lika väl som tugg och gummi. Jobbigt att medge, för det blir så tydligt för er läsare. När jag inte skriver, så har jag ångest. Åtminstone skrivångest, men oftast helt generell ångest. Ingen jävla höstångest eller åldersnoja. Jag fick Vonnegut's A Man Without A Country av min far, och Kurt lyckas fanimej sätta ord på den yttersta visheten. Life is no way to treat an animal.
Farsan var på besök för ett par helger sen. Rädslan för att bli som mina föräldrar har gått över i fascination. Vi läser Vonnegut och kristendomens historia (eller lyssnar i mitt fall), vi dagdrömmer om möbelinnovationer respektive musikerkarriärer, vi använder gärna ADHD som begrepp för att beskriva oss själva. Måste googla ADHD, man kan inte hålla på att svänga sig med begrepp sådär utan att räta ut dom. Kanske har vi ADHD? Vi är jävligt snurriga iallafall. Han städade vårt kök och mitt rum. Imponerande. Jag borde åka hem till Götet och städa hans. Vi har ganska liten kontroll över våra egna röror. Modern fräsig IT-teknologi (Informations-Teknologi-teknologi) hjälper till litegrann, en hårddisk istället för en källare full med vinyl, och jag försöker sluta läsa böcker till förmån för ljudböcker (och föreläsningsserier). För jag börjar ju verkligen gilla att läsa nu. Farsan gillar att ha ett "referens-bibliotek", dvs vardagsrummet, vinden och sovrummets väggar täckta av böcker, som visserligen ljudisolerar rätt bra, men nu finns ju för fan Wikipedia, och Google har väl tretusen indier och chimpanser som scannar böcker så de blöder.
På TV såg jag att kineserna kommer att käka upp jordens alla träd inom 40 år, om alla ska ha toalettpapper. Och Asiens glaciärer smälter, deras floder försvinner, och därmed riset, så inget rispapper heller.
Men man ju äta äta genetiskt modifierad bomull istället. Smakar tydligen bättre än sojabönor. Och asiaterna är ju så jävla skickliga med sina pinnar, så de får väl torka sig med dem. Vi också, om vi inte gör toapapper av superbomull. Låter gött.
Jesus sista passbild från ca 28 eKr.
Roligt att kunna tävla med farsan i religionsforskning. Jag har så jävla dåligt detaljminne bara, om vem som skrivit vad om vad, men det har ju han med. Kristendomen hade så sköna fraktioner i början, man måste ge dem credd för att de lyckades ena sig om t.ex det där med treenigheten, ett av de konstigaste koncepten någonsin. Den verkar ha formulerats för att slå så många fraktioner på fingrarna som möjligt. De som menade att Jesus var gudomlig, att han var mänsklig, att han var Gud, att han var halvt mänsklig och halvt Gud, eller att han var Guds son (inte Gud själv). Det fanns en fraktion för varje synvinkel (och flera andra synvinklar), och ALLA skulle motbevisas. För att kunna motbevisa alla måste Jesus vara både 100% gudomlig och 100% mänsklig, vara Guds son och själv vara Gud, vara allsmäktig OCH ha en mänsklig kropp, vara odödlig OCH kunna dö, och kunna återuppstå. Och den helige ande slänger vi in där också, för tre är ett så fint tal. Jag tycker det är så sjukt roligt med religion.
Och nu har Richard Dawkins uppnått Souht Park-status, han övertygade nyligen Mr(Ms?) Garrisson om Guds orimlighet, med hjälp av Spaghettimonster-analogin, på samma sätt han övertygade mig, den pompöse jäveln. Sen hade de ångande sex. Men jo, jag gillade ju agnosticismen, alltså att det inte går att motbevisa Guds existens, så det är lika bra att vara öppen för möjligheten. Men det finns ju exakt lika mycket bevis för flygande spaghettimonster och tekannor i omloppsbana kring solen, i tekannefallet är dessutom sannolikheten en smula större: vi vet ju att det finns tekannor, och att saker kan ligga i ommloppsbana kring brinnande klot i rymden.
