Ibland, men ytterst sällan, klagar folk på mitt språkbruk, ibland karaktäriserat som
pöbelspråk. Men jag ser helt enkelt till att inte omge mig med pryda jävlar mer än jag måste. På jobbet är vi bara två likasinnade (men olikkönade, som kanske kan behöva påpekas om nån fördomsfull idiot läser det här) svenskar, tyskarna pratar jag inte så fruktansvärt mycket med. Tyskarna är antingen metal-skägg, flator eller jehovas vittnen. Det blir för mycket, jag kan inte hantera skiten, så jag håller käft.
Den oefterhärmlige
Pelle fyllde år häromdagen (det gjorde
Nim också, försökte få tag på dig, men jag säger GRATTIS I EFTERSKOTT! här i en parentes istället), och det blev en lång tungvrickarkamp medans vi gav oss hän åt våra dryckenskapslaster, det var det jag ville komma fram till, men tänkte slänga in en Tourettesbrasklapp först.
Vi svenskar slänged väl in lite packade kappsäckar och sjösjuka sjömän.
Kniv-Janne bjussade på följande menuett:
”Ärrän kierrän ympäri orren, ässän pistän taskuun”= ”Jag tvinnar ett R runt knäckebrödpinnen och stoppar S:et I fickan.”
Mmmm,
knäckebrödpinne.Pelle toppade med
”fem flade fluer på et fladt flødebollefad”. Här uppstod problemet hurihelvete flødeboll ska översättas. Pelle själv föreslog
negerkyss, men det får man ju förfan inte säga. Fløde betyder grädde, och boll är ju boll, men gräddboll är det väl inte en jävel som säger? Bolle är också slang för knulla, så
fem platta flugor på ett platt gräddknullsfat känns lika rimligt, och har en angenäm, oskrubbad schwungighet. Tack Pelle.
