Mjölkmannen: Va?

Jag: Är det du som är Mjölkmannen?

Mjölkmannen: Eh, ja... jag har nycklarna till Mjölkkassaskåpet och förfogar över Mjölken. Är mjölken slut?

Jag: Ja.

Mjölkmannen: Jaha.

(...)

Jag: Ja, Mjölken är slut. Kan man få lite mjölk ur Mjölkkassaskåpet?

Mjölkmannen: Nej. Är den slut så Är den slut.

Jag: Finns det ingen mjölk i Mjölkkassaskåpet?

Mjölkmannen: Jo, men det blir bara ett paket mjölk om dagen. En panna kaffe, ett paket mjölk, och ett paket kaffegrädde.

Jag: Näääeee...

Mjölkmannen: Vi hade stora problem i början, det dracks mycket mer mjölk än kaffe osv.

Jag: Så det blir ingen mjölk.

Mjölkmannen: Nej.

Jag fick av mina kollegor veta att jag skulle gått till Mjölkmannens kollega som är ihop med Sekt-Ulla, och visat lite hud. Istället började jag frambabbla någonting på tyska om små kontorskossor som man kunde ha betande på en liten äng brevid anslagstavlan i köket osv. Ibland är jag inte så jävla övertygande, inte ens lite kaffegrädde fick jag loss. I efterhand slog det mig att jag gärna skulle betalat, till och med överpris, för lite kaffegrädde. Men jag hade iallafall en saftig sockrig bulljävel jag kunde äta till det svarta kaffet, som förr i tiden på fika hos de 200-åriga farmostrarna, och så körde jag på det istället, minsta motståndets lag. Såhär i efterhand knyter jag handen i fickan och rycker argt i min monokelsnodd.