Hurk hurk hurk hurk, nu greps jag av en skrevande skrivlusta. Min vänstra hjärnhalva ligger på högkant och kräks. Jag kan inte formulera skit, jag är i DAMP-mode. Vill vill vill vill. Ich muss meinen Rechner neustarten. Hat sich schon erledigt! Mahlzeit. Jag gnager på min israeliskt hoprullade mördartidning och suger ut trycksvärtan. Mycket mulligt. Trycksvärta is life.
I förra bäcken hittade jag mina första brännbollar jag någonsin spelat med, den gulbruna pälsen var omåttligt tunn och fin, med fina grå slingor. Toppen! Kriss Kross hette de, de åt bakåfram, med oklanderliga små fjun som tänder, vassa som vass.
Men ut i det grå! Där ligger en trave biblar av mild Maasdamer, ett hål för varje konstform, tio för de stora och fem för far, får får.
Jag är rädd att det här aldrig tar slut. Tack!
