För att förvirra lite: Stereolab med låten The Free Design, har i övrigt inget med bandet The Free Design att göra. Men den har en jävligt fin Abba-stöld i slutet.
Lite fler populärkulturella reflektioner såhär på fredag eftermiddag. Har fått en helt jävla lysande refräng i huvet, Friendly Man av 60-talssyskonen i The Free Design. Tänk stråkar, nylonsträngade gitarrer, bomullsmjuk stämsång, sånt man behöver i lurarna när man hänger utanför kontoret och luktar på blommorna;
Friendly maaaan, friendly maaan. Friendly man, na na na na. A friendly maaaan, friendly maaan. Friendly person.
Textraderna däremellan klagar lite på att det är svårt att hitta trevliga män/personer. Alltså inte bara män utan människor i allmänhet. Vilket de på ett sinnrikt sätt får in med eftertryck i refrängens sista rad. Lysande!Hela texten här. Underligt att varken Madlib, Stereolab eller Mouse On Mars använde sig av Friendly Man på remixplattan The Free Design - The Now Sound Redesigned.
En annan underskattad Free Design-låt är helt klart Daniel Dolphin. Den handlar om den mysiga delfinen som heter, vänta nu, Daniel. Han är nice, leker med barnen och visar dem korallrev och all möjlig kid-pleasing shit. Tills han går loco och kidnappar deras morfar:
Daniel took our grandpapa away through the waves they couldn’t find him anywhere in the coral reefs or caves But three days later Daniel came, but they killed him angrily But not before he brought to shore a tiny old brand new baby
Fler korallrev, ond bråd död, och livets under. A tiny old brand new baby. Som han tog med sig till stranden? Hursomhelst, barnen lägger ingen skuld på Dannyboy:
Daniel Dolphin was a real friend, he knew more than he said Smart as Daniel was he used his heart before his head No one would believe he was as bright as what we said No one knew he loved us.
Thursday, March 22, 2007
Bitches Ain't Shit
Ok, när vi ändå är igång, slänger in förra helgens låt, Bitches Ain't Shit. Ben Folds tolkar Dr Dre. Jag, Jonna och Lotta släpade oss hem från Picnic i söndags morse och skrålade med i den melankoliska refrängen - "Bitches can't haaaang with the streets". Innan dess satt vi på nån tunnelbana och sjöng "Jag vill hellre dansa med vargar". Tänk dig en Orup-cameo i den rullen, med hans gula cowboy-outfit från LP-omslaget till "Orup 2".
Jag kollade igenom gamla Orup-videos på YouTuben för ett tag sen, det levde fan inte riktigt upp till de gamla minnena. Inte Milli Vanilli heller. Återstår bara Herrey's.
Det finns en bild på mig, Anders och Nenad på dagis, i Hawaii-gear och guldmikrofoner, när vi sjunger Sommarparty På Stranden. Leo trodde att vi altid gick klädda så på mitt dagis. Underbart. Jag minns att jag hade på mig min pyjamas-overall på dagis en gång, för jag kände mig så jävla superhjälte i den. Funkade inte lika bra som hemma. Jag hade guldmockassiner i Herrey's-vågen också.
Dessa musikinfluenser och modeuttryck utgjorde dock högst 50% av min uppväxt. Måste skriva mer om skateboards och Twisted Sister som motvikt till dagis-bögigheten. Eller ja, hur jävla hetero var Twisted Sister egentligen? Fast de stod ju och höll råa köttstycken på ett omslag, det var fett.
Heatvision And Jack
Jaha. Vad kan vara bättre för att spräcka bloggtystnaden än en halvtimmespiloten från 1998 av HeatVision And Jack, som Fox nobbade, om den f.d. astronauten Jack Austin (Jack Black) som efter att ha utsatts för oerhörda mängder av solenergi blivit världens smartaste man, och hans talande motorcykel HeatVision (röst av Owen Wilson), regisserat av Ben Stiller?
Resultatet kanske inte riktigt når upp till konceptets omätbara potential, men vafan.
