Hej igen.
Svårt att pressa ut nåt ur tangentbordet när det fått ligga och damma igen, men har man en bloggjävel så har man väl ett visst ansvar.
Japanska Fattiga Bambiriddare
Igår kom en japanska förbi för att plåta mig och Jonna när vi kollar på video. Ett plastskydd på hennes gigantiska Mamiya-kamera hade fastnat, satt som helt jävla fastsmält, vi satt och vred på det, åt fattiga riddare och försökte komma på filmer som både jag och Jonna gråter av, kom överens om att prova Bambi. Den har jag inte sett, men jag blir tårögd av The Incredibles, så det borde funka. Kameran vägrade, vi fick ta en regncheck.
Fina lilla webbjävel
Äntligen har jag fått så gott som klart webbsajten åt
Livekonstkollektivet MELO . Blev rätt fin, säkert buggig fortfarande. Jag har haft så jävla mycket ångest av att inte kunna fokusera på att få klart den, ska aldrig göra en webbsajt igen. Eller jo, så fint som det blev, blir det säkert fler. Så jävla svårt att uppskatta hur lång tid tar bara, när man gör de så sällan, små kodfel tar timmar, och mycket börja-om-från-början-grejor.
Läderlappen
Om du missade 1966 års
Batman på
Z-bar härommånaden, och det gjorde du, för vi var typ fem personer där, och om du var där så gömde du dig jääävligt bra. Jo, om du missade den då, så missade du den säkert ett par dar senare igen, på
ZMF, och nu får du fan börja skärpa dig, för det är lätt den bästa superhjältefilmen som gjorts, åtminstone sen den första batmanrullen från 1943. Den har jag inte sett, men den lär vara en pärla med rasistiska påhopp på japaner och utan superskurkar. Men 60-talsfilmen hade allt som TV-serien hade, inklusive den jävligt fitte svärmorsdrömmen Adam West. Alla skurkar var självklart representerade,
Cat Woman är sjukt het, och gör självklart ingenting förutom att förföra Batman.
Jokern har en liten äcklig mustasch under det vita sminket, kan man se i närbild.
Öppningsscenen snurrar runt på nätet iallafall, den där Läderlappen hänger i en Läderlapps-stege från Läderlapps-helikoptern med en haj i ena benet.
Finsk-svensk hostilitet
När vi inte har allt för jävla mycket att göra på jobbet så odlar vi fientligheten mellan de nordiska länderna. Norge får ta mest stryk, för de har inga representanter. Danmark tar ingen på allvar, så våldsamheterna blir blygsamma. Finland däremot, är en värdig fiende. Fulla, oberäkneliga och beväpnade. Vi tvingade Kniv-Janne att kolla på den fortfarande häpnadsväckande underhållande
Perkele. Det är talande hur roligt Finland är i sig, det måste vara Galenskaparnas enda sketch som inte blivit outhärdligt tråkig med tiden.
MEN. Finnarna kontrar. I hög form. ”Kummeli” heter de tydligen, finlands hetaste (enda?) komiker. Två odödliga Sverigeporträtt har de gjort, på YouTuben under titlarna
Sverige och
Meanwhile in Sweden. ”Sverige”-låten kan jag inte få ur mitt huvud (Jag tycker om Lennart, han tycker om mig, Fem gånger om dagen, måste tvätta sig). Vilket leder in mig på...
Humor i toner
[Uppdatering: kommer på att jag ska återanvända den här rubriken, jag jobbar ju med laserskrivare nuförtiden. Hur kunde jag missa den dubbelbottnade humorn när jag skrev den? Stryp mig.]
Förutom ovan nämnda finska pärla går jag och nynnar på ytterligare två melodier framtagna i rent underhållningssyfte. Den första och främsta är förstås när
David Bowie sjunger ”Pug-nosed face” i Extras. Hjärtskärande mörk Ricky Gervaisförnedring, men också David Bowies bästa sen Life on Mars, lätt. Jag nynnar, och får gåshud.
Lika mörk, kanske ännu mörkare, är
Missing Child Appeal-sången från JAM, där ett ungt par framför journalistuppbåd ber sin sons kidnappare att lämna tillbaka deras lilla barn, med brustna sångröster och Casioackompanjemang.
Det finns en till underbar liten låt på JAM-DVD:n som jag inte hittar på YouTube, en mysig trallande låt som mimas av en förtvivlad tjock tant som ligger i ett träd medans en barbröstad, ännu mer förtvivlad man slår henne i rumpan med en hoppboll.
I nästa blogginlägg skriver jag säkert nåt om Jesus. Jävla kul kille. Men gamla testamentet är ännu bättre. Prova! Mycket böghat, försäljande av döttrar, naket vinsupande i tält och döttrar som super sina fäder underbordet för att kunna ha sex med dem – och då har jag kommit kanske 10-20 sidor....
Tills dess kan du alltid läsa det jag läser och se det jag ser. Mycket dumma kattvideos och religion.
Leo undrade nyss om jag börjat eller slutat leva, förmodar att han refererar till det spartanska bloggandet. Kollade lite på Shaun of the Dead igår, det är väl så det är, jag lever vidare, under olika former.
Förra veckan hade jag tvångssemester. Mitt knegjobb blev av med sitt kontrakt, och därmed mitt jobb, men kunde stuva över mig på andra arbetsuppgifter, förutsatt att jag tog ut fyra dagars semester. Den femte var ju den tyska enhetsdagen, och då måste man ju tvångsfira ändå. Veckan innan semestern avslutades på världens sämsta jävla bögklubb, när Jory fyllde 25. Fantastiskt roligt såklart. Och sen en omgång Uno på Paules Metal Ecke, som var ett kärt återseende, där muckade jag gräl med stammisarna när jag hade flyttat hit.
Söndan var bakfull.
Måndan var första dagen på semestern, och första dagen av jobb. Hade en hemsida att göra åt ett dans/konstkollektiv, och visuals för GrimeStep International. Jonna hade ett tyskaprov och en engelskakurs att klara av. Vi slöade, morrade och hade en skön ångestmåndag, som avslutades med Anna, Moa, Björn, Fredrik, Malena, vodka, vin, öl YouTube, leopardmönstrade paraplyn och en ank-atrapp.
Tisdagen var bakfull.
Paul hade lämnat en massa DVD:er, däribland JAM, brittisk riktigt underbar becksvart humor, helt vidrig. Simpla skämt utdragna till halvtimmesångest. Kände igen vissa dialoger tyckte jag, och fattade tillslut att det är en favorit-Stereolab-låt, vafan den nu heter, helt är uppbygd av JAM-citat. Nothing To Do With Me heter den ja.
På onsdan kom jag igång med jobbandet på allvar. Blev finfina grejor, det finns lite bilder på
min Flickr-sida, och mer kommer, ska försöka lägga upp ett klipp av de dansande robotarna och wrestlande japanerna som projicerades över hela övervåningen på Club 103 i lördags. Blev rätt fett.
Idag är jag lite sjuk och sitter och segar på jobbet.
Over / Oveur.
