16:20. Det ligger en fet räv tvärs över Prenzlauer Allee.

Ja, alltså, en stor en, tvärs över. Spärrar av de fyra filerna och spårvagnen som går där mittemellan. Spårvagnen knuffar den liksom i magelimagen, men studsar tillbaka. Resenärerna fnissar och trillar, slår sig, och lär känna varandra sådär lite lagom. "Oj, Aj. Vilken RÄV va?". Was für ein Fuchs! "Ja jävlar! Och sådär skönt Räv-Orange! Med vita lilla magen!".


16:53. Små tyska pensionärer kommer ut från bagerierna och pubarna och klättrar villigt in i gapet. De har väntat skitlänge nu.

17:33. Punkarna har kommit ner ur träden, klättrat upp på rävens mage, som långsamt stiger och sjunker. Rävjäveln sover. De plockar fram sina engångsgrillar och Sternburg-flaskor. De sitter där i den mjuka pälsen, äter wurst och driker pilsner, deras hundar springer om kring, trillar ibland ner på spårvagnarna och får jätteont.


18:00. Jag vill köpa donut-holes från den lilla vagnen, men jag kommer inte förbi, och jag vill inte klättra på räven, och inte gå runt kvarteret.